Greek party

På amerikanska universitet finns en hel hög med klubbar som fallas för greek-clubs. De har olika grekiska bokstavskombinationer och bor i stora villor. Fraternities (Brödraskap) för killar och Sororities (Kvinnoförening). Man får ju inte mixa killar och tjejer, nej hu nej. Det är tydligen en grej att vara med i en greek club och få bo i klubbhuset. Jag vet inte riktigt på vilka kriterier dom tar in folk men för kvinnor är det helt uppenbart att de går rätt hårt på skönhet och rövslickeri.

Vi blev inbjudna till en fest i Phi Kappa Delta, som är ett fraternity. Det var ett stort grabbhus med disco i källaren och free beer (dock inte ur röda eller blå muggar som på film, vilken besvikelse). Vi spelade ölspel med trevliga amerikaner och avslutade kvällen i lobbyn till vårt hus där en tjej som jobbar på en bio hade ställt en stor säck med överblivna popcorn från kvällen. Jag fick också smaka hemgjorda kakor av en kille på vår våning. Det satt det!

Ölspel. Jag fick smaka på Natural Light, som ser ut som mineralvatten och smakar ungefär så också.


Discot i källaren

Jag måste credda amerikanarna också, de har fått lite skit här i bloggen. Det är faktiskt väldigt trevliga och lätta att ta kontakt med. Det är verkligen inga problem att hitta någon att sitta med på lunchen, eller om man behöver fråga något. Jag ska ta med mig den här öppna och trevliga attityden hem till Sverige. Där har vi svenskar verkligen något att lära. Men.. Amerikanare förstår inte ironi. Jag har flera gånger skämt ut mig lite genom att dra ironiska skämt och någon blir stött... Typ som att allt i Texas är tydligen stort, även människorna. En kille från Texas blev lite sur. Oops.


Världens räddaste folk

Amerikaner är skumma. De säljer gevär och pistoler i vanliga affärer och gissa vad? Idag skulle jag köpa superlim till min bildkurs. Kassören ville se ID. Jag fattade inte vad som hände och trodde det var något fel på kreditkortet eller något, men nädå, han ville se ID för att jag köpte SUPERLIM!!!! Man måste vara 18 i USA för att få köpa superlim! Såklart var jag ju tvungen att göra mig lustig över detta faktum men jag tror inte att mina lustigheter gick hem. Man kanske inte får le som kassör när man har så farliga varor som superlim.


Potentiella saker man kan göra med superlim:
1) Limma ihop ögonlocken så man inte kan se
2) Limma fast sig i någon man inte vill vara nära
3) Limma fast sig i en taxi och inte kunna hoppa ur och få en jättehög taxiräkning
4) Limma fast svansen på en katt med svansen på en hund
5) Limma upp en flatscreen som faller ner på dig och du stämmer limföretaget på massa triljoner
6) Limma fast fingret i näsan alternativt baken så man aldrig kan gå på en jobbintervju och måste bli uteliggare
7) Limma ihop munnen så man inte kan äta dougnuts (Gud förbjude)

Ännu lite mer komiskt blir det faktiskt eftersom jag även köpte knivar, men det behövde han inte se ID för.


Som sagt, konstiga regler. Vi har resonerat här i korridoren och det verkar som de är rädda för att man ska sniffa limmet. Men då köper man väl för faaan inte superlim som ger absolut minst kvantitet för absolut dyrast pengar. Till och med en limsniffare skulle ju fatta det!

Varning för fiberfattig kost

Nu du mamma! Inga pannkakor eller bullar med ismygda fiber här inte! Här är det hardcore munkar med extra glasyr, stora cinnamon rolls och annat smask till FRUKOST!




Jag var ju tvungen att testa våfflorna. Jag blev instruerad av självaste våffeldrottningen. Hon kunde sin grej. Först ska man spraya laggen ordentligt med "Vaffle-off" vilket egentligen är smör på burk. Samma princip som hårspray. Tjejerna har definitivt tekniken. Killarna är lite kassare. Okej, och man ska spraya rejält, våffeldrottningen sprayade säkert i 5-6 sekunder. Först undre laggen, sen övre laggen. Sen häller man på smeten, stänger järnet och roterar allt 180 grader, så går en timer igång. Sen ungefär 2 minuter längre kommer det ut en stor fet våffla som smakar rätt okej. Jag vet inte om våffeldrottningen är min instruktörs officiella namn, men jag kallar henne det eftersom det såg ut som hennes huvudsakliga diet var baserad på våfflor....


Folk äter seriöst den här mulitfärgade skiten och tror att de är "healty". Fiffan.

Detta sköljer folk ner med läsk, såsom Mountain Dew (smakar som extra söt sprite), Root Beer (smakar som tuggummit Jenka fast flytande, faktiskt väldigt gott!) eller Diet Pepsi (smakar ungefär som en kallsup i en kraftigt klorerad pool). Karius och Baktius har ett hyfsat framgångsrikt företag.

Kickoff inför höstterminen

Igår hade skolan en stor kickoff inför höstterminen. Spektaklet ägde rum på den stora stadion.


Rätt bra uppslutning både på läktaren och på planen. Det var skolans orkester, flaggtjejjer, drilltjejjer och cheerleaders *The Classy Cats* (kanske man ska joina?). Ungefär 200-250 pers som spelade eller hoppade runt och samtidigt skrev K-State med hjälp av avancerad koregografi. Snyggt jobbat!


Tittut!


Yeah! Snygg tisha va!


Solnedgång över Bill Snyder Family Stadium. Det är coachen som heter Bill. Rätt så respektingivande att få en 55000 pers stadion uppkallad efter en. Undrar hur mycket tur man ska ha för att lyckas med det? Ungefär två armslängder. Minst.

Våra fynd-besöksstolar som visade sig vara lurendrejeri...

Jag och Jonna tänkte att vi skulle göra vårt rum inbjudande genom att köpa stolar som våra eventuella gäster kan få sitta i. Wal-Mart hade kanonbra ihopfällbara stolar, för $9.98! De kunde vi också använda när det visas filmer utomhus och om man vill sola och så. Men...


Det visade sig att våra braiga stolar var för småbarn. Fan. Det stod iochförsig youth på förpackningen men ändå?! Vi känner oss lite lurade.
 

Marcus testade ändå och tänjde lite på viktgränsen på 56 kilo.


Svettiga baseballhandskar och härligt väder

Hela veckan har varit en kamp mot den oändliga och outtröttliga amerikanska byråkratin. Att skriva in sig på kurser är verkligen inte det enklaste. Allt som kan gå åt helvete har gjort det. Vi har ägnat hela veckan åt att försöka fixa alla problem som kommer upp, för fixar man ett kommer det två nya. Några exempel: Vi är graduate students, det menas med att man är masterstudenter som bara kan ta kurser på avancerad nivå. Vi vill ju dock ta några bildkurser för att skolan inte ska bli allt för tuff, men där blir det tvärstopp, för dessa kurser ges på undergraduate leverl, dvs kandidatnivå. Shiiiitt.. Så man behöver specialmedgivande och måste besöka typ 4 personer innan man kan försöka skriva in sig på kurser på kandidatnivå. Vi har träffat våran studievägledare på våran akademi och han är också chef över allt som har med Industrial Engineering och göra, Dr. Bradley Kramer. Jättetrevlig herre som hjälpte oss att undvika att gå in i det gigantiska gapet på mattelejonet. Jag är inte så sugen på att ta fler kurser där man behöver räkna mycket, så förhoppningsvis slipper vi det. Alla viktiga kurser är vi dock inskrivna på. De kurser inom Industrial Management som vi kommer ta på avancerad nivå är Advanced Industrial Management, Computer Aided Manufacturing, Industrial Ergonomics och Inventory Control. De kurser på bildakademin som jag vill läsa är 3D Design och Metalsmith and Jewerly (!). Dock är bildkurserna väldigt svåra att komma in på så jag är på kölista... Hoppas verkligen jag kommer in!

Idag har det varit kanonväder, 32 grader varmt, så vi promenerade ner till Mahattan City Parc och solade lite. De har också en speciell lekplats för barn där med vattenspridare, typ "biltvätt" man kan gå igenom, vattenpistoler osv så där lekte vi ganska mycket.


Jonna, jag och Sara från Linnéuniversitetet i Växjö


Andréas och Marcus kastade baseball


Jag testade också men baseballhandsken var alldeles för stor och på tok för svettig....


Har ni bra väder hemma i Sverige? Har svårt att föreställa mig det, hehe!


Observationer

Två konstiga saker jag har lagt märke till här i US and A.

1) Alla har flip-flop. Inge fel i det. Bara det att de har minst två storlekar för stora. Det sticker ut en rejäl bit både fram och bak. Surfingbräda?

2) Dummaste grejen att ta med till Usa var HÅRFÖN och PLATTÅNG. Inte för att jag inte använder dem. Nehej, jag skulle gärna använda dem om jag kunde!!! Jag har varit noga och köpt en adapter för jag visste att kontakterna inte såg likadana ut här som hemma i Sverige. Så jag pluggar i hårfönen och slår på. Den typ viskade fram luft. Om du Ann läser detta så var det ungefär som den där antika hårfönen som ni har i Sikträsk, fast den ni har är det mer drag i. Jag tänker att den har gått sönder under resan och testar med plattången istället. Den blir inte ens lite varm. För vet ni vaaaad?! Det är typ hälften så mycket volt i uttagen här som hemma!!!!! Så dumt att släpa allt detta över atlanten. Det var nog dom sakerna som var de där 2 kilona övervikt i min packning. Så, jag fick gå med svansen mellan benen och köpa nytt på Wal-Mart. Kom ihåg det, ni som kommer och hälsar på!

Josephine

Ring ring, bara du slog en signal!

Nytt telenummer; 001-785-317-8049. Fast... Ring inte... Eller jo, ring gärna men ring på Skypen, för det blir kalasdyrt för dig om du ringer på detta nummer. Så i nödfall. Jag var tvungen att köpa en ny telefon men den kostade typ 15 dollar så det var lugnt. En nokia med ficklampa och radio. Inte illa! High-tech Jossan.

Nästan-tornadon drog fram

Vi hade ju som sagt en helt galen storm här i fredags. Det var riktigt kraftig åska och regnet regnade inte ner, det blåste horisontellt och drog med sig delar av ett tak på en av skolans byggnader. Dessutom rasade en hel hög med träd runt om.


Ett träd som rammade ett hus nära campus


Ett träd som rammade en bil

Vi tog en lång repa igår morse och kollade in Aggieville som är några kvarter med pubar och affärer nära campus. Det verkade väldigt mysigt! Där kommer vi nog hänga en del...


Utanför huvudentrén till campus, Max, Jonna, Maggie, Jag och Anden

Ny adress

Jag har nu fått en adress, och jag tar tacksamt emot brev såvida de inte innehåller mjältbrand eller bomber. Godis funkar däremot utmärkt.


Jag bor på 521 Marlatt Hall, Manhattan Kansas 66506, United States of America

Delade toaletter, campus och en maffig stadium

På begäran, bilder på hur vi bor!


Det här är min säng, loftsäng med skrivbord under. Mina smalben är fulla av blåmärken efter att jag har krypit in och ur sängen på natten. Jag måste komma på en teknik för hur jag ska klättra för att inte skada mig.


Jonnas säng, sett från dörren.


Våran dörrlösa garderob. Ganska bra ordning än så länge faktiskt. Vi får väl se om några månader...


Till Alina: De fruktade toabåsen. Man kan inte se låret på toalettgrannen men nära på. Att sitta ensam och klura kan man glömma. Det är rent iallfall. Tack för det! 4 toaletter på hela korridoren. Typ 30 tjejer som ska dela.


Jag fattar verkligen inte varför ringen inte går hela vägen runt, varför har de en glipa där fram? Är det för att man ska få plats med handen och torka?! Är de verkligen för lata i Amerika för att lyfta på ena skinkan? Dessa toaletter låter så j*vla högt när man spolar så man vill gärna hålla för öronen. Första gången jag spolade blev jag så rätt så jag skrek till. Man känner riktigt vindsuget när allt far ner. Läskigt. Dessutom hörs det ända till vårat rum när någon annan spolar, trots att vi inte bor så nära och det är två dörrar + en toadörr emellan. Alla nattkissare är våra fienden nu!


Det här är 4 av 8 handfat. Fattar ni hur trångt det kommer vara här när alla 30 tjejer ska sminka sig samtidigt?!


4 duschar finns. Jag hatar verkligen att duscha när munstycket är fat uppe på väggen. Jag tycker inte man får bort schampo och tvålen riktigt. Man får liksom kupa händerna och fylla med vatten och sen splasha på sig själv. Jag får utveckla en teknik för det med.


Såhär ser det ut utanför vårt rumsfönster. Inte så dumt va!


Här är en av promenadvägarna på campus. Alla hus är byggda av en speciell sten som kallas limestone.


Biblioteket Hale Library

Sen gick vi på upptäcksfärd till The Football Stadium.

Det var väldigt väl inbyggt med staket runt stadion. Vi var ju rätt nyfikna förstås.


Men sen hittade vi en öppen grind och smög in. Där hittade vi Wildcats Football Team som hade morgonträning.


Ser ni att jag har en lila K-State tröja på? Det har ALLA här. Man smälter in ganska bra med en sån. Så idag har flera frågat mig saker jag inte kan svara på om hur man hittar runt och så och jag blev riktigt smickrad när två kinesiska tjejer trodde jag var amerikan för jag hade så bra uttal. Ha haa!


Vi ska definitivt på nästa match!


Här är våra nya kompisar, Maggie från Belgien och min rumskamrat Jonna från Finland och så Andreas såklart!

Det var allt för den här gången. Måste lägga upp bilder på förödelsen efter åskan som drog över igår kväll. Det ligger träd knäckta lite här och var. Sjukt!

Ha det!
/Josephine

Resan tog forever

Det tog ett tag att ta sig hit till Manhattan och Kansas! Det gick bra ända till Newark och New York, men sen började det strula med försenat plan till Manhattan, terminalbyten osv, så där började vi krokna. Blev inte bättre av att planet till Kansas City var pyttelitet och det satt en kille snett framför oss som tydligen undvek att duscha. Ni kan ju själva förstå hur glad vi blev när han gjorde sig lite bekväm och snörde av sig dojjorna. Herregud.


Andreas på Arlanda


Jag på Arlanda, fortfarande fräsch. Det skulle bli ändring på det...


Vi åt och dummade oss på Newark. Uppskattades tydligen inte riktigt av alla. Allra minst när jag började ta upp kameran och var lite paparazzi. Ni ser ju själv. Amerikaner gillar tydligen inte att bli fotade.

Äntligen framme i Kansas City återstod väntan på en shuttle bus till Manhattan. Det enda vi visste var att denna skulle dyka upp mellan 23.35 och 23.55. Inte var vi skulle vänta, inget nummer att ringa ingenting. Det var ungefär 7 timmars väntan på flygplatsen, och deras AC anläggning var inte av denna värld. Det var SÅ kallt där! Och ute var det otroligt varmt så det var helt knäppt, man fick gå ut för att värma sig. Vi var så trötta så vi stannade dock inomhus och försökte sova som ostkrokar i obekväma fåtöljer. Jag med yllekofta och Andreas i jacka med hopsnörd huva. Det var så kallt så vi gick som stela pinnar och fick mjuka upp fingrarna för att kunna använda händerna. Har tyvärr inga bilder av detta spektakel, är inte säker på att jag hade fått upp kameran och kunnat ta ett foto hur som helst. Tillslut kom två gula all american schoolbusses fullpackade med kinesiska utbytesstudenter, så vi hoppade på och påbörjade en skumpig och väldigt högljudd färd till Manhattan. Ungefär kl 4 på natten var vi framme, då var klockan 11 på förmiddagen hemma, så vi hade varit igång i 29 timmar. Ganska tufft! Natten bjöd på 3 timmars sömn, sen var det bara att hoppa upp till frukost och försöka komma in i den nya dygnsrytmen.

Framme i Kansas!

Nu är vi äntligen framme i Kansas! Resan hit var väldigt lång och tuff på slutet så det var ganska skönt att krascha i sängen i natt. Idag är vår plan att försöka orientera oss på campus, fixa nya telefoner eftersom varken svenskt nummer eller telefon funkar här och komma i ordning i rummen. Bilder på mitt residence hall room kommer i nästa inlägg. Det är helt okej faktiskt.

Nu ska vi gå och äta!

Vi ses!

En stor avskedsgurka och mission impossible-packning

Här ser ni en del av min packning, märk väl, en del. Ni ser också de två svarta väskorna där allt ska rymmas. Ni förstår ju att detta kommer bli lite av ett mission impossible. Jag tycker själv att jag har gjort ett framsteg idag genom att inte ta med alla tops och 5 nya tandborstar. Däremot har jag tagit ut 100 dollar för att det kan ju vara bra och ha. Det kan man kalla min bank roll nu. Funderar på att ha sedlarna rullade med en gummisnodd runt, lite gangsta sådär. Synd bara att det är $20 sedlar och inte $100 sedlar...



Sen fick jag en väldigt fin avskedspresent och en väldigt fin och väldigt stor gruka från Sandra. Tydligen sprutar det ut gurkor från hennes växthus för att citera.



Och så har jag köpt ett rosa och fint headset idag så jag kan prata med alla som vill på Skype. Ni får gärna ringa mig, adda josephinesorensen. Men ring gärna inte på morgonen. I Kansas är man lite efter. Ungefär 6-7 timmar.



So long!

/Josephine


Flytt, eller ska vi säga Tetris med möbler

Nu är nästan allt utflyttat ur sunk-ettan.

Saker med lägenheten som jag nu är glad att slippa;

1) Plastmatta från när Jesus tog körkort, med permanenta obestämda fläckar
2) Upptapetserad affisch i klädkammaren, känns lite som J Fritzl har inrett
3) Emalj i badkaret från efterkrigstiden. Emaljera om? Nedå. Det ska se ut som det är jättesmutsigt.
4) Rör med diameter underarm på skogsmus, stopp i avloppet = garanti
5) Hyresvärden
6) Svarta Änkan bona i källaren som hänger som tussar ner från de rostiga rören i taket
7) Tvättstugan som luktar som om sopsorteringen av avamputerade kroppsdelar ligger där
8) Köksluckor med skavs färg, om det ens är färg, om den ens är i rätt nyans
9) 4 månader gammal kylskåp som låter som om det ska lyfta mitt i natten
10) Fönster som inte går att öppna för att de ruttnat sönder. "Vi kommer inte åtgärda". Bra där.

Såhär ser det för övrigt ut i Andréas gamla trum-rum "The Beat Labratory" på Flintvägen i Arboga


De är rätt fullt...


Men det får plats! Mycket snällt av Andréas föräldrar att låta vårt skräp samla damm i källaren i ett år.

Må så gott!

/Josephine

Härliga helgen!

Tack för en fin helg i Mjölby! Kommer att sakna er mycket mycket mycket...


Phille, Alina och Mackan


Hela gänget!


Flygare på Flygvapenmuseet i Linköping

RSS 2.0