Helt hundra

I lördags skulle vi så stort ut till the Konza Prairie, prärien utanför Manhattan. Åka Laura Ingalls (Lilla huset på Prärien) hö-vagn efter häst, buffalos och en massa präriestigsvandring stod på schemat.

Sigrid och Jonna var taggade


Andréas, Nici och Sabine (med lunchlådor)


Lucy och Maggie

Skolbussen som skulle tuffa oss ut en bit utanför stan. De är otroligt osköna att åka i. Och har självklart inga bälten. Barn är ju bra på att hålla i sig vid krock. Dock finns ett body fluid clean up kit synligt i alla dessa bussar.


Dock satte detta väldigt underliga moln lite käppar i hjulet för vår utflykt. Detta är alltså ett moln med ett annat moln som väller in under. Man kunde verkligen se vindarna snurra runt molnet, det var väldigt mycket turbulens och väldigt nära en tornadopelare. Men vi åkte iallfall ut med bussen och trotsade eventuella stormar. Det fick vi ångra. Hällregn, åska och inställda buffel tittar turer. Vi åkte hem och surade en hel eftermiddag istället. Ironiskt nog möttes vi av knallblå himmel och strålande solsken när vi kom fram till campus. Välkommen till det manhattianska vädret.
________________________________________________________________________________________

Nu har det verkligen smällt till och blivit höstigt här. Vi har ungefär 8 grader på nätterna och 15-18 på dagarna. Solen värmer men vindarna har blivit kalla. Det var sommar och 30 grader ena dagen och nästa dag var det höst. Perfekt för en promenad iallfall, finns ju inget dåligt väder...
 
Jag vet inte om de här fåglarna är flyttfåglar men det såg så roligt ut när alla fåglar ville sitta på den översta ledningen. Flera hundra meter fågelbeklädd elledning.

Klädd för höstvindar

Vi hittade en fin promenadväg upp på en höjd så man såg lite av Kansas.

Var ju tvungen att klättra lite på K-States ägor.

Där hade de fina hästar och kor som de tydligen forskar på eller nått. Men man fick inte klappa för det var taggtråd runt hagarna. Jag var lite rädd att det var el i taggtråden men Andréas visste att det inte var det för taggtråden var virad runt en metallpinne som var nedstucken i marken. Ibland är det skönt att vara ihop med en ingenjör så slipper man tänka själv.

So long!