Svettiga baseballhandskar och härligt väder
Hela veckan har varit en kamp mot den oändliga och outtröttliga amerikanska byråkratin. Att skriva in sig på kurser är verkligen inte det enklaste. Allt som kan gå åt helvete har gjort det. Vi har ägnat hela veckan åt att försöka fixa alla problem som kommer upp, för fixar man ett kommer det två nya. Några exempel: Vi är graduate students, det menas med att man är masterstudenter som bara kan ta kurser på avancerad nivå. Vi vill ju dock ta några bildkurser för att skolan inte ska bli allt för tuff, men där blir det tvärstopp, för dessa kurser ges på undergraduate leverl, dvs kandidatnivå. Shiiiitt.. Så man behöver specialmedgivande och måste besöka typ 4 personer innan man kan försöka skriva in sig på kurser på kandidatnivå. Vi har träffat våran studievägledare på våran akademi och han är också chef över allt som har med Industrial Engineering och göra, Dr. Bradley Kramer. Jättetrevlig herre som hjälpte oss att undvika att gå in i det gigantiska gapet på mattelejonet. Jag är inte så sugen på att ta fler kurser där man behöver räkna mycket, så förhoppningsvis slipper vi det. Alla viktiga kurser är vi dock inskrivna på. De kurser inom Industrial Management som vi kommer ta på avancerad nivå är Advanced Industrial Management, Computer Aided Manufacturing, Industrial Ergonomics och Inventory Control. De kurser på bildakademin som jag vill läsa är 3D Design och Metalsmith and Jewerly (!). Dock är bildkurserna väldigt svåra att komma in på så jag är på kölista... Hoppas verkligen jag kommer in!
Idag har det varit kanonväder, 32 grader varmt, så vi promenerade ner till Mahattan City Parc och solade lite. De har också en speciell lekplats för barn där med vattenspridare, typ "biltvätt" man kan gå igenom, vattenpistoler osv så där lekte vi ganska mycket.
Jonna, jag och Sara från Linnéuniversitetet i Växjö
Andréas och Marcus kastade baseball 
Jag testade också men baseballhandsken var alldeles för stor och på tok för svettig....
Har ni bra väder hemma i Sverige? Har svårt att föreställa mig det, hehe!
Observationer
Två konstiga saker jag har lagt märke till här i US and A.
1) Alla har flip-flop. Inge fel i det. Bara det att de har minst två storlekar för stora. Det sticker ut en rejäl bit både fram och bak. Surfingbräda?
2) Dummaste grejen att ta med till Usa var HÅRFÖN och PLATTÅNG. Inte för att jag inte använder dem. Nehej, jag skulle gärna använda dem om jag kunde!!! Jag har varit noga och köpt en adapter för jag visste att kontakterna inte såg likadana ut här som hemma i Sverige. Så jag pluggar i hårfönen och slår på. Den typ viskade fram luft. Om du Ann läser detta så var det ungefär som den där antika hårfönen som ni har i Sikträsk, fast den ni har är det mer drag i. Jag tänker att den har gått sönder under resan och testar med plattången istället. Den blir inte ens lite varm. För vet ni vaaaad?! Det är typ hälften så mycket volt i uttagen här som hemma!!!!! Så dumt att släpa allt detta över atlanten. Det var nog dom sakerna som var de där 2 kilona övervikt i min packning. Så, jag fick gå med svansen mellan benen och köpa nytt på Wal-Mart. Kom ihåg det, ni som kommer och hälsar på!
Josephine
1) Alla har flip-flop. Inge fel i det. Bara det att de har minst två storlekar för stora. Det sticker ut en rejäl bit både fram och bak. Surfingbräda?
2) Dummaste grejen att ta med till Usa var HÅRFÖN och PLATTÅNG. Inte för att jag inte använder dem. Nehej, jag skulle gärna använda dem om jag kunde!!! Jag har varit noga och köpt en adapter för jag visste att kontakterna inte såg likadana ut här som hemma i Sverige. Så jag pluggar i hårfönen och slår på. Den typ viskade fram luft. Om du Ann läser detta så var det ungefär som den där antika hårfönen som ni har i Sikträsk, fast den ni har är det mer drag i. Jag tänker att den har gått sönder under resan och testar med plattången istället. Den blir inte ens lite varm. För vet ni vaaaad?! Det är typ hälften så mycket volt i uttagen här som hemma!!!!! Så dumt att släpa allt detta över atlanten. Det var nog dom sakerna som var de där 2 kilona övervikt i min packning. Så, jag fick gå med svansen mellan benen och köpa nytt på Wal-Mart. Kom ihåg det, ni som kommer och hälsar på!
Josephine
Ring ring, bara du slog en signal!
Nytt telenummer; 001-785-317-8049. Fast... Ring inte... Eller jo, ring gärna men ring på Skypen, för det blir kalasdyrt för dig om du ringer på detta nummer. Så i nödfall. Jag var tvungen att köpa en ny telefon men den kostade typ 15 dollar så det var lugnt. En nokia med ficklampa och radio. Inte illa! High-tech Jossan.
Nästan-tornadon drog fram
Vi hade ju som sagt en helt galen storm här i fredags. Det var riktigt kraftig åska och regnet regnade inte ner, det blåste horisontellt och drog med sig delar av ett tak på en av skolans byggnader. Dessutom rasade en hel hög med träd runt om.
Ett träd som rammade ett hus nära campus
Ett träd som rammade en bil
Vi tog en lång repa igår morse och kollade in Aggieville som är några kvarter med pubar och affärer nära campus. Det verkade väldigt mysigt! Där kommer vi nog hänga en del...
Utanför huvudentrén till campus, Max, Jonna, Maggie, Jag och Anden
Ett träd som rammade ett hus nära campus
Ett träd som rammade en bil
Vi tog en lång repa igår morse och kollade in Aggieville som är några kvarter med pubar och affärer nära campus. Det verkade väldigt mysigt! Där kommer vi nog hänga en del...
Utanför huvudentrén till campus, Max, Jonna, Maggie, Jag och Anden
Ny adress
Jag har nu fått en adress, och jag tar tacksamt emot brev såvida de inte innehåller mjältbrand eller bomber. Godis funkar däremot utmärkt.
Jag bor på 521 Marlatt Hall, Manhattan Kansas 66506, United States of America
Jag bor på 521 Marlatt Hall, Manhattan Kansas 66506, United States of America
Delade toaletter, campus och en maffig stadium
På begäran, bilder på hur vi bor!
Det här är min säng, loftsäng med skrivbord under. Mina smalben är fulla av blåmärken efter att jag har krypit in och ur sängen på natten. Jag måste komma på en teknik för hur jag ska klättra för att inte skada mig.
Jonnas säng, sett från dörren.
Våran dörrlösa garderob. Ganska bra ordning än så länge faktiskt. Vi får väl se om några månader...
Till Alina: De fruktade toabåsen. Man kan inte se låret på toalettgrannen men nära på. Att sitta ensam och klura kan man glömma. Det är rent iallfall. Tack för det! 4 toaletter på hela korridoren. Typ 30 tjejer som ska dela.
Jag fattar verkligen inte varför ringen inte går hela vägen runt, varför har de en glipa där fram? Är det för att man ska få plats med handen och torka?! Är de verkligen för lata i Amerika för att lyfta på ena skinkan? Dessa toaletter låter så j*vla högt när man spolar så man vill gärna hålla för öronen. Första gången jag spolade blev jag så rätt så jag skrek till. Man känner riktigt vindsuget när allt far ner. Läskigt. Dessutom hörs det ända till vårat rum när någon annan spolar, trots att vi inte bor så nära och det är två dörrar + en toadörr emellan. Alla nattkissare är våra fienden nu!
Det här är 4 av 8 handfat. Fattar ni hur trångt det kommer vara här när alla 30 tjejer ska sminka sig samtidigt?!
4 duschar finns. Jag hatar verkligen att duscha när munstycket är fat uppe på väggen. Jag tycker inte man får bort schampo och tvålen riktigt. Man får liksom kupa händerna och fylla med vatten och sen splasha på sig själv. Jag får utveckla en teknik för det med.
Såhär ser det ut utanför vårt rumsfönster. Inte så dumt va!
Här är en av promenadvägarna på campus. Alla hus är byggda av en speciell sten som kallas limestone.
Biblioteket Hale Library
Sen gick vi på upptäcksfärd till The Football Stadium.
Det var väldigt väl inbyggt med staket runt stadion. Vi var ju rätt nyfikna förstås.
Men sen hittade vi en öppen grind och smög in. Där hittade vi Wildcats Football Team som hade morgonträning.
Ser ni att jag har en lila K-State tröja på? Det har ALLA här. Man smälter in ganska bra med en sån. Så idag har flera frågat mig saker jag inte kan svara på om hur man hittar runt och så och jag blev riktigt smickrad när två kinesiska tjejer trodde jag var amerikan för jag hade så bra uttal. Ha haa!
Vi ska definitivt på nästa match!
Här är våra nya kompisar, Maggie från Belgien och min rumskamrat Jonna från Finland och så Andreas såklart!
Det var allt för den här gången. Måste lägga upp bilder på förödelsen efter åskan som drog över igår kväll. Det ligger träd knäckta lite här och var. Sjukt!
Ha det!
/Josephine
Det här är min säng, loftsäng med skrivbord under. Mina smalben är fulla av blåmärken efter att jag har krypit in och ur sängen på natten. Jag måste komma på en teknik för hur jag ska klättra för att inte skada mig.
Jonnas säng, sett från dörren.
Våran dörrlösa garderob. Ganska bra ordning än så länge faktiskt. Vi får väl se om några månader...
Till Alina: De fruktade toabåsen. Man kan inte se låret på toalettgrannen men nära på. Att sitta ensam och klura kan man glömma. Det är rent iallfall. Tack för det! 4 toaletter på hela korridoren. Typ 30 tjejer som ska dela.
Jag fattar verkligen inte varför ringen inte går hela vägen runt, varför har de en glipa där fram? Är det för att man ska få plats med handen och torka?! Är de verkligen för lata i Amerika för att lyfta på ena skinkan? Dessa toaletter låter så j*vla högt när man spolar så man vill gärna hålla för öronen. Första gången jag spolade blev jag så rätt så jag skrek till. Man känner riktigt vindsuget när allt far ner. Läskigt. Dessutom hörs det ända till vårat rum när någon annan spolar, trots att vi inte bor så nära och det är två dörrar + en toadörr emellan. Alla nattkissare är våra fienden nu!
Det här är 4 av 8 handfat. Fattar ni hur trångt det kommer vara här när alla 30 tjejer ska sminka sig samtidigt?!
4 duschar finns. Jag hatar verkligen att duscha när munstycket är fat uppe på väggen. Jag tycker inte man får bort schampo och tvålen riktigt. Man får liksom kupa händerna och fylla med vatten och sen splasha på sig själv. Jag får utveckla en teknik för det med.
Såhär ser det ut utanför vårt rumsfönster. Inte så dumt va!
Här är en av promenadvägarna på campus. Alla hus är byggda av en speciell sten som kallas limestone.
Biblioteket Hale Library
Sen gick vi på upptäcksfärd till The Football Stadium.
Det var väldigt väl inbyggt med staket runt stadion. Vi var ju rätt nyfikna förstås.
Men sen hittade vi en öppen grind och smög in. Där hittade vi Wildcats Football Team som hade morgonträning.
Ser ni att jag har en lila K-State tröja på? Det har ALLA här. Man smälter in ganska bra med en sån. Så idag har flera frågat mig saker jag inte kan svara på om hur man hittar runt och så och jag blev riktigt smickrad när två kinesiska tjejer trodde jag var amerikan för jag hade så bra uttal. Ha haa!
Vi ska definitivt på nästa match!
Här är våra nya kompisar, Maggie från Belgien och min rumskamrat Jonna från Finland och så Andreas såklart!
Det var allt för den här gången. Måste lägga upp bilder på förödelsen efter åskan som drog över igår kväll. Det ligger träd knäckta lite här och var. Sjukt!
Ha det!
/Josephine
Resan tog forever
Det tog ett tag att ta sig hit till Manhattan och Kansas! Det gick bra ända till Newark och New York, men sen började det strula med försenat plan till Manhattan, terminalbyten osv, så där började vi krokna. Blev inte bättre av att planet till Kansas City var pyttelitet och det satt en kille snett framför oss som tydligen undvek att duscha. Ni kan ju själva förstå hur glad vi blev när han gjorde sig lite bekväm och snörde av sig dojjorna. Herregud.
Andreas på Arlanda
Jag på Arlanda, fortfarande fräsch. Det skulle bli ändring på det...
Vi åt och dummade oss på Newark. Uppskattades tydligen inte riktigt av alla. Allra minst när jag började ta upp kameran och var lite paparazzi. Ni ser ju själv. Amerikaner gillar tydligen inte att bli fotade.
Äntligen framme i Kansas City återstod väntan på en shuttle bus till Manhattan. Det enda vi visste var att denna skulle dyka upp mellan 23.35 och 23.55. Inte var vi skulle vänta, inget nummer att ringa ingenting. Det var ungefär 7 timmars väntan på flygplatsen, och deras AC anläggning var inte av denna värld. Det var SÅ kallt där! Och ute var det otroligt varmt så det var helt knäppt, man fick gå ut för att värma sig. Vi var så trötta så vi stannade dock inomhus och försökte sova som ostkrokar i obekväma fåtöljer. Jag med yllekofta och Andreas i jacka med hopsnörd huva. Det var så kallt så vi gick som stela pinnar och fick mjuka upp fingrarna för att kunna använda händerna. Har tyvärr inga bilder av detta spektakel, är inte säker på att jag hade fått upp kameran och kunnat ta ett foto hur som helst. Tillslut kom två gula all american schoolbusses fullpackade med kinesiska utbytesstudenter, så vi hoppade på och påbörjade en skumpig och väldigt högljudd färd till Manhattan. Ungefär kl 4 på natten var vi framme, då var klockan 11 på förmiddagen hemma, så vi hade varit igång i 29 timmar. Ganska tufft! Natten bjöd på 3 timmars sömn, sen var det bara att hoppa upp till frukost och försöka komma in i den nya dygnsrytmen.
Andreas på Arlanda
Jag på Arlanda, fortfarande fräsch. Det skulle bli ändring på det...
Vi åt och dummade oss på Newark. Uppskattades tydligen inte riktigt av alla. Allra minst när jag började ta upp kameran och var lite paparazzi. Ni ser ju själv. Amerikaner gillar tydligen inte att bli fotade.
Äntligen framme i Kansas City återstod väntan på en shuttle bus till Manhattan. Det enda vi visste var att denna skulle dyka upp mellan 23.35 och 23.55. Inte var vi skulle vänta, inget nummer att ringa ingenting. Det var ungefär 7 timmars väntan på flygplatsen, och deras AC anläggning var inte av denna värld. Det var SÅ kallt där! Och ute var det otroligt varmt så det var helt knäppt, man fick gå ut för att värma sig. Vi var så trötta så vi stannade dock inomhus och försökte sova som ostkrokar i obekväma fåtöljer. Jag med yllekofta och Andreas i jacka med hopsnörd huva. Det var så kallt så vi gick som stela pinnar och fick mjuka upp fingrarna för att kunna använda händerna. Har tyvärr inga bilder av detta spektakel, är inte säker på att jag hade fått upp kameran och kunnat ta ett foto hur som helst. Tillslut kom två gula all american schoolbusses fullpackade med kinesiska utbytesstudenter, så vi hoppade på och påbörjade en skumpig och väldigt högljudd färd till Manhattan. Ungefär kl 4 på natten var vi framme, då var klockan 11 på förmiddagen hemma, så vi hade varit igång i 29 timmar. Ganska tufft! Natten bjöd på 3 timmars sömn, sen var det bara att hoppa upp till frukost och försöka komma in i den nya dygnsrytmen.
Framme i Kansas!
Nu är vi äntligen framme i Kansas! Resan hit var väldigt lång och tuff på slutet så det var ganska skönt att krascha i sängen i natt. Idag är vår plan att försöka orientera oss på campus, fixa nya telefoner eftersom varken svenskt nummer eller telefon funkar här och komma i ordning i rummen. Bilder på mitt residence hall room kommer i nästa inlägg. Det är helt okej faktiskt.
Nu ska vi gå och äta!
Vi ses!
Nu ska vi gå och äta!
Vi ses!
En stor avskedsgurka och mission impossible-packning
Här ser ni en del av min packning, märk väl, en del. Ni ser också de två svarta väskorna där allt ska rymmas. Ni förstår ju att detta kommer bli lite av ett mission impossible. Jag tycker själv att jag har gjort ett framsteg idag genom att inte ta med alla tops och 5 nya tandborstar. Däremot har jag tagit ut 100 dollar för att det kan ju vara bra och ha. Det kan man kalla min bank roll nu. Funderar på att ha sedlarna rullade med en gummisnodd runt, lite gangsta sådär. Synd bara att det är $20 sedlar och inte $100 sedlar...
Sen fick jag en väldigt fin avskedspresent och en väldigt fin och väldigt stor gruka från Sandra. Tydligen sprutar det ut gurkor från hennes växthus för att citera.
Och så har jag köpt ett rosa och fint headset idag så jag kan prata med alla som vill på Skype. Ni får gärna ringa mig, adda josephinesorensen. Men ring gärna inte på morgonen. I Kansas är man lite efter. Ungefär 6-7 timmar.
So long!
/Josephine
Flytt, eller ska vi säga Tetris med möbler
Nu är nästan allt utflyttat ur sunk-ettan.
Saker med lägenheten som jag nu är glad att slippa;
1) Plastmatta från när Jesus tog körkort, med permanenta obestämda fläckar
2) Upptapetserad affisch i klädkammaren, känns lite som J Fritzl har inrett
3) Emalj i badkaret från efterkrigstiden. Emaljera om? Nedå. Det ska se ut som det är jättesmutsigt.
4) Rör med diameter underarm på skogsmus, stopp i avloppet = garanti
5) Hyresvärden
6) Svarta Änkan bona i källaren som hänger som tussar ner från de rostiga rören i taket
7) Tvättstugan som luktar som om sopsorteringen av avamputerade kroppsdelar ligger där
8) Köksluckor med skavs färg, om det ens är färg, om den ens är i rätt nyans
9) 4 månader gammal kylskåp som låter som om det ska lyfta mitt i natten
10) Fönster som inte går att öppna för att de ruttnat sönder. "Vi kommer inte åtgärda". Bra där.
Såhär ser det för övrigt ut i Andréas gamla trum-rum "The Beat Labratory" på Flintvägen i Arboga
De är rätt fullt...
Men det får plats! Mycket snällt av Andréas föräldrar att låta vårt skräp samla damm i källaren i ett år.
Må så gott!
/Josephine
Saker med lägenheten som jag nu är glad att slippa;
1) Plastmatta från när Jesus tog körkort, med permanenta obestämda fläckar
2) Upptapetserad affisch i klädkammaren, känns lite som J Fritzl har inrett
3) Emalj i badkaret från efterkrigstiden. Emaljera om? Nedå. Det ska se ut som det är jättesmutsigt.
4) Rör med diameter underarm på skogsmus, stopp i avloppet = garanti
5) Hyresvärden
6) Svarta Änkan bona i källaren som hänger som tussar ner från de rostiga rören i taket
7) Tvättstugan som luktar som om sopsorteringen av avamputerade kroppsdelar ligger där
8) Köksluckor med skavs färg, om det ens är färg, om den ens är i rätt nyans
9) 4 månader gammal kylskåp som låter som om det ska lyfta mitt i natten
10) Fönster som inte går att öppna för att de ruttnat sönder. "Vi kommer inte åtgärda". Bra där.
Såhär ser det för övrigt ut i Andréas gamla trum-rum "The Beat Labratory" på Flintvägen i Arboga
De är rätt fullt...
Men det får plats! Mycket snällt av Andréas föräldrar att låta vårt skräp samla damm i källaren i ett år.
Må så gott!
/Josephine
Härliga helgen!
Tack för en fin helg i Mjölby! Kommer att sakna er mycket mycket mycket...
Phille, Alina och Mackan
Hela gänget!
Flygare på Flygvapenmuseet i Linköping
Phille, Alina och Mackan
Hela gänget!
Flygare på Flygvapenmuseet i Linköping
Visum!
Jag har fått en mystisk avi för ett rekommenderat brev. Andréas har fått ett exakt likadant. Jag misstänker starkt att det är våra visum för USA!! Men jag tror det inte förrän vi har det i handen! Problemet är att jag aldrig kommer ha tid att gå och hämta ut det...
Nu börjar alla frågor redas ut och allt börjar vara klart inför nästa termin i Kansas. Något som tyvärr är sjukt påfrestande är att vår kontaktperson på skolan och avdelningen för studentrummen kommer med olika bud om vad som gäller hela tiden. Det är otroligt svårt att veta vad som gäller och ganska stressande. Jag tror Karlin som är ISEP-koordinator på Kansas State har fått ungefär en miljon mail av mig från maj tills nu. Jag börjar märka en viss irriterad underton i hennes mail. Jag har frågat om ALLT. Men vad ska man göra då när ingenting är klart och lätt att förstå?! Jag mailbombar på. Som ett bombplan.
Ikväll piper jag Andréas och Johan till La metrolpole de La Mjölby för en härlig helg med Alina och Philip. I bil. Tyvärr regnväder i klass med dränkning på g efter vägen så det blir ingen färd på motorcykel. Fördelen är att man kan ta med mer grejer än man behöver, och det är jag väldigt bra på!
Må så gått! /Josephine
Nu börjar alla frågor redas ut och allt börjar vara klart inför nästa termin i Kansas. Något som tyvärr är sjukt påfrestande är att vår kontaktperson på skolan och avdelningen för studentrummen kommer med olika bud om vad som gäller hela tiden. Det är otroligt svårt att veta vad som gäller och ganska stressande. Jag tror Karlin som är ISEP-koordinator på Kansas State har fått ungefär en miljon mail av mig från maj tills nu. Jag börjar märka en viss irriterad underton i hennes mail. Jag har frågat om ALLT. Men vad ska man göra då när ingenting är klart och lätt att förstå?! Jag mailbombar på. Som ett bombplan.
Ikväll piper jag Andréas och Johan till La metrolpole de La Mjölby för en härlig helg med Alina och Philip. I bil. Tyvärr regnväder i klass med dränkning på g efter vägen så det blir ingen färd på motorcykel. Fördelen är att man kan ta med mer grejer än man behöver, och det är jag väldigt bra på!
Må så gått! /Josephine
Försöker informera mig om K-State
Vad det är gött med loppis! Nu har jag och Andy sålt allt skit som vi inte visste att vi hade och som vi inte vill ha eller se eller bära när vi ska flytta. Så skönt att bli av med det! Rekommenderas starkt till er som har den lite störande kvävande känslan av att man har för mycket prylar.
Vi har haft besök av min yngsta äldre syster idag och promenerat i slöjregn och ätit lax. Det var mysigt det! Nu håller jag på att fixa och åter fixa inför resan, säga upp onödiga försäkringar, maila en massa folk på Kansas State University, sortera papper inför ambassadbesöket imorgon och packa.
Alla ni som har planer på att hälsa på oss bör boka resan, för NI kommer ha så jäkla kul och VI skulle uppskatta det så!
Vi har lov;
20-28 november, Thanks Giving Break
18 december - 11 januari, Winter break (förmodligen är vi upptagna med våra familjer under denna tid)
19 - 27 mars, Spring Break
Någon annan tid går säkert också bra men det är ju roligare om man har mycket tid för varandra också!
Här kommer en bild på Esmeralda och Ringaren framför Notre Dame i Paris
Tur att vi är två om detta äventyr. Det börjar sjunka in nu att jag ska åka. Mest känns det kul och spännande men också läskigt och nervöst. Puuuuh!
Vi har haft besök av min yngsta äldre syster idag och promenerat i slöjregn och ätit lax. Det var mysigt det! Nu håller jag på att fixa och åter fixa inför resan, säga upp onödiga försäkringar, maila en massa folk på Kansas State University, sortera papper inför ambassadbesöket imorgon och packa.
Alla ni som har planer på att hälsa på oss bör boka resan, för NI kommer ha så jäkla kul och VI skulle uppskatta det så!
Vi har lov;
20-28 november, Thanks Giving Break
18 december - 11 januari, Winter break (förmodligen är vi upptagna med våra familjer under denna tid)
19 - 27 mars, Spring Break
Någon annan tid går säkert också bra men det är ju roligare om man har mycket tid för varandra också!
Här kommer en bild på Esmeralda och Ringaren framför Notre Dame i Paris
Tur att vi är två om detta äventyr. Det börjar sjunka in nu att jag ska åka. Mest känns det kul och spännande men också läskigt och nervöst. Puuuuh!
Håll i er, nu händer det
Första inlägget i bloggen. Man ska då vara hopplöst ett år efter alla andra. Och jag som sa att jag aldrig skulle blogga, för vad skulle jag skriva? Helt ärligt är det ju skittrist att läsa vad folk har gjort, se vad de äter eller vad de har på sig. Och så hemskt spännande är inte mitt liv.
Men så var det ju det där med att flytta utomlands, plugga på ett annat ställe, lämna falukorv och mellanmjölk hemma, inte förstå allt alla säger, inte ha sina gamla kompisar runt omkring sig, handla med konstiga pengar, vara den enda blonda och den enda som tycker det är självklart att man inte har skorna på inomhus.
Steg 1: Fixa ett visum på Amerikanska Ambassaden
Steg 2: Bli kompis med Willie
3: Förhoppningsvis inte komma tillbaka till Sverige så här
Den som lever får se!
So long!
/ Josephine
