Håll i er, nu händer det
Första inlägget i bloggen. Man ska då vara hopplöst ett år efter alla andra. Och jag som sa att jag aldrig skulle blogga, för vad skulle jag skriva? Helt ärligt är det ju skittrist att läsa vad folk har gjort, se vad de äter eller vad de har på sig. Och så hemskt spännande är inte mitt liv.
Men så var det ju det där med att flytta utomlands, plugga på ett annat ställe, lämna falukorv och mellanmjölk hemma, inte förstå allt alla säger, inte ha sina gamla kompisar runt omkring sig, handla med konstiga pengar, vara den enda blonda och den enda som tycker det är självklart att man inte har skorna på inomhus.
Steg 1: Fixa ett visum på Amerikanska Ambassaden
Steg 2: Bli kompis med Willie
3: Förhoppningsvis inte komma tillbaka till Sverige så här
Den som lever får se!
So long!
/ Josephine
Jag tycker att gubben som du hoppas du inte kommer hem som är jävligt lik mig! Annars gillar jag ditt sätt att skriva, mycket underhållande! Kram Pappa
