Greek party
På amerikanska universitet finns en hel hög med klubbar som fallas för greek-clubs. De har olika grekiska bokstavskombinationer och bor i stora villor. Fraternities (Brödraskap) för killar och Sororities (Kvinnoförening). Man får ju inte mixa killar och tjejer, nej hu nej. Det är tydligen en grej att vara med i en greek club och få bo i klubbhuset. Jag vet inte riktigt på vilka kriterier dom tar in folk men för kvinnor är det helt uppenbart att de går rätt hårt på skönhet och rövslickeri.
Vi blev inbjudna till en fest i Phi Kappa Delta, som är ett fraternity. Det var ett stort grabbhus med disco i källaren och free beer (dock inte ur röda eller blå muggar som på film, vilken besvikelse). Vi spelade ölspel med trevliga amerikaner och avslutade kvällen i lobbyn till vårt hus där en tjej som jobbar på en bio hade ställt en stor säck med överblivna popcorn från kvällen. Jag fick också smaka hemgjorda kakor av en kille på vår våning. Det satt det!
Ölspel. Jag fick smaka på Natural Light, som ser ut som mineralvatten och smakar ungefär så också.
Discot i källaren
Jag måste credda amerikanarna också, de har fått lite skit här i bloggen. Det är faktiskt väldigt trevliga och lätta att ta kontakt med. Det är verkligen inga problem att hitta någon att sitta med på lunchen, eller om man behöver fråga något. Jag ska ta med mig den här öppna och trevliga attityden hem till Sverige. Där har vi svenskar verkligen något att lära. Men.. Amerikanare förstår inte ironi. Jag har flera gånger skämt ut mig lite genom att dra ironiska skämt och någon blir stött... Typ som att allt i Texas är tydligen stort, även människorna. En kille från Texas blev lite sur. Oops.
Världens räddaste folk
Potentiella saker man kan göra med superlim:
1) Limma ihop ögonlocken så man inte kan se
2) Limma fast sig i någon man inte vill vara nära
3) Limma fast sig i en taxi och inte kunna hoppa ur och få en jättehög taxiräkning
4) Limma fast svansen på en katt med svansen på en hund
5) Limma upp en flatscreen som faller ner på dig och du stämmer limföretaget på massa triljoner
6) Limma fast fingret i näsan alternativt baken så man aldrig kan gå på en jobbintervju och måste bli uteliggare
7) Limma ihop munnen så man inte kan äta dougnuts (Gud förbjude)
Ännu lite mer komiskt blir det faktiskt eftersom jag även köpte knivar, men det behövde han inte se ID för.
Som sagt, konstiga regler. Vi har resonerat här i korridoren och det verkar som de är rädda för att man ska sniffa limmet. Men då köper man väl för faaan inte superlim som ger absolut minst kvantitet för absolut dyrast pengar. Till och med en limsniffare skulle ju fatta det!
Varning för fiberfattig kost
Jag var ju tvungen att testa våfflorna. Jag blev instruerad av självaste våffeldrottningen. Hon kunde sin grej. Först ska man spraya laggen ordentligt med "Vaffle-off" vilket egentligen är smör på burk. Samma princip som hårspray. Tjejerna har definitivt tekniken. Killarna är lite kassare. Okej, och man ska spraya rejält, våffeldrottningen sprayade säkert i 5-6 sekunder. Först undre laggen, sen övre laggen. Sen häller man på smeten, stänger järnet och roterar allt 180 grader, så går en timer igång. Sen ungefär 2 minuter längre kommer det ut en stor fet våffla som smakar rätt okej. Jag vet inte om våffeldrottningen är min instruktörs officiella namn, men jag kallar henne det eftersom det såg ut som hennes huvudsakliga diet var baserad på våfflor....
Folk äter seriöst den här mulitfärgade skiten och tror att de är "healty". Fiffan.
Detta sköljer folk ner med läsk, såsom Mountain Dew (smakar som extra söt sprite), Root Beer (smakar som tuggummit Jenka fast flytande, faktiskt väldigt gott!) eller Diet Pepsi (smakar ungefär som en kallsup i en kraftigt klorerad pool). Karius och Baktius har ett hyfsat framgångsrikt företag.
Kickoff inför höstterminen
Rätt bra uppslutning både på läktaren och på planen. Det var skolans orkester, flaggtjejjer, drilltjejjer och cheerleaders *The Classy Cats* (kanske man ska joina?). Ungefär 200-250 pers som spelade eller hoppade runt och samtidigt skrev K-State med hjälp av avancerad koregografi. Snyggt jobbat!
Tittut!
Yeah! Snygg tisha va!
Solnedgång över Bill Snyder Family Stadium. Det är coachen som heter Bill. Rätt så respektingivande att få en 55000 pers stadion uppkallad efter en. Undrar hur mycket tur man ska ha för att lyckas med det? Ungefär två armslängder. Minst.
Våra fynd-besöksstolar som visade sig vara lurendrejeri...
Det visade sig att våra braiga stolar var för småbarn. Fan. Det stod iochförsig youth på förpackningen men ändå?! Vi känner oss lite lurade.
Marcus testade ändå och tänjde lite på viktgränsen på 56 kilo.
Svettiga baseballhandskar och härligt väder
Hela veckan har varit en kamp mot den oändliga och outtröttliga amerikanska byråkratin. Att skriva in sig på kurser är verkligen inte det enklaste. Allt som kan gå åt helvete har gjort det. Vi har ägnat hela veckan åt att försöka fixa alla problem som kommer upp, för fixar man ett kommer det två nya. Några exempel: Vi är graduate students, det menas med att man är masterstudenter som bara kan ta kurser på avancerad nivå. Vi vill ju dock ta några bildkurser för att skolan inte ska bli allt för tuff, men där blir det tvärstopp, för dessa kurser ges på undergraduate leverl, dvs kandidatnivå. Shiiiitt.. Så man behöver specialmedgivande och måste besöka typ 4 personer innan man kan försöka skriva in sig på kurser på kandidatnivå. Vi har träffat våran studievägledare på våran akademi och han är också chef över allt som har med Industrial Engineering och göra, Dr. Bradley Kramer. Jättetrevlig herre som hjälpte oss att undvika att gå in i det gigantiska gapet på mattelejonet. Jag är inte så sugen på att ta fler kurser där man behöver räkna mycket, så förhoppningsvis slipper vi det. Alla viktiga kurser är vi dock inskrivna på. De kurser inom Industrial Management som vi kommer ta på avancerad nivå är Advanced Industrial Management, Computer Aided Manufacturing, Industrial Ergonomics och Inventory Control. De kurser på bildakademin som jag vill läsa är 3D Design och Metalsmith and Jewerly (!). Dock är bildkurserna väldigt svåra att komma in på så jag är på kölista... Hoppas verkligen jag kommer in!
Idag har det varit kanonväder, 32 grader varmt, så vi promenerade ner till Mahattan City Parc och solade lite. De har också en speciell lekplats för barn där med vattenspridare, typ "biltvätt" man kan gå igenom, vattenpistoler osv så där lekte vi ganska mycket.
Jonna, jag och Sara från Linnéuniversitetet i Växjö
Andréas och Marcus kastade baseball
Jag testade också men baseballhandsken var alldeles för stor och på tok för svettig....
Har ni bra väder hemma i Sverige? Har svårt att föreställa mig det, hehe!
Observationer
1) Alla har flip-flop. Inge fel i det. Bara det att de har minst två storlekar för stora. Det sticker ut en rejäl bit både fram och bak. Surfingbräda?
2) Dummaste grejen att ta med till Usa var HÅRFÖN och PLATTÅNG. Inte för att jag inte använder dem. Nehej, jag skulle gärna använda dem om jag kunde!!! Jag har varit noga och köpt en adapter för jag visste att kontakterna inte såg likadana ut här som hemma i Sverige. Så jag pluggar i hårfönen och slår på. Den typ viskade fram luft. Om du Ann läser detta så var det ungefär som den där antika hårfönen som ni har i Sikträsk, fast den ni har är det mer drag i. Jag tänker att den har gått sönder under resan och testar med plattången istället. Den blir inte ens lite varm. För vet ni vaaaad?! Det är typ hälften så mycket volt i uttagen här som hemma!!!!! Så dumt att släpa allt detta över atlanten. Det var nog dom sakerna som var de där 2 kilona övervikt i min packning. Så, jag fick gå med svansen mellan benen och köpa nytt på Wal-Mart. Kom ihåg det, ni som kommer och hälsar på!
Josephine
Ring ring, bara du slog en signal!
Nästan-tornadon drog fram
Ett träd som rammade ett hus nära campus
Ett träd som rammade en bil
Vi tog en lång repa igår morse och kollade in Aggieville som är några kvarter med pubar och affärer nära campus. Det verkade väldigt mysigt! Där kommer vi nog hänga en del...
Utanför huvudentrén till campus, Max, Jonna, Maggie, Jag och Anden
Ny adress
Jag bor på 521 Marlatt Hall, Manhattan Kansas 66506, United States of America
Delade toaletter, campus och en maffig stadium
Det här är min säng, loftsäng med skrivbord under. Mina smalben är fulla av blåmärken efter att jag har krypit in och ur sängen på natten. Jag måste komma på en teknik för hur jag ska klättra för att inte skada mig.
Jonnas säng, sett från dörren.
Våran dörrlösa garderob. Ganska bra ordning än så länge faktiskt. Vi får väl se om några månader...
Till Alina: De fruktade toabåsen. Man kan inte se låret på toalettgrannen men nära på. Att sitta ensam och klura kan man glömma. Det är rent iallfall. Tack för det! 4 toaletter på hela korridoren. Typ 30 tjejer som ska dela.
Jag fattar verkligen inte varför ringen inte går hela vägen runt, varför har de en glipa där fram? Är det för att man ska få plats med handen och torka?! Är de verkligen för lata i Amerika för att lyfta på ena skinkan? Dessa toaletter låter så j*vla högt när man spolar så man vill gärna hålla för öronen. Första gången jag spolade blev jag så rätt så jag skrek till. Man känner riktigt vindsuget när allt far ner. Läskigt. Dessutom hörs det ända till vårat rum när någon annan spolar, trots att vi inte bor så nära och det är två dörrar + en toadörr emellan. Alla nattkissare är våra fienden nu!
Det här är 4 av 8 handfat. Fattar ni hur trångt det kommer vara här när alla 30 tjejer ska sminka sig samtidigt?!
4 duschar finns. Jag hatar verkligen att duscha när munstycket är fat uppe på väggen. Jag tycker inte man får bort schampo och tvålen riktigt. Man får liksom kupa händerna och fylla med vatten och sen splasha på sig själv. Jag får utveckla en teknik för det med.
Såhär ser det ut utanför vårt rumsfönster. Inte så dumt va!
Här är en av promenadvägarna på campus. Alla hus är byggda av en speciell sten som kallas limestone.
Biblioteket Hale Library
Sen gick vi på upptäcksfärd till The Football Stadium.
Det var väldigt väl inbyggt med staket runt stadion. Vi var ju rätt nyfikna förstås.
Men sen hittade vi en öppen grind och smög in. Där hittade vi Wildcats Football Team som hade morgonträning.
Ser ni att jag har en lila K-State tröja på? Det har ALLA här. Man smälter in ganska bra med en sån. Så idag har flera frågat mig saker jag inte kan svara på om hur man hittar runt och så och jag blev riktigt smickrad när två kinesiska tjejer trodde jag var amerikan för jag hade så bra uttal. Ha haa!
Vi ska definitivt på nästa match!
Här är våra nya kompisar, Maggie från Belgien och min rumskamrat Jonna från Finland och så Andreas såklart!
Det var allt för den här gången. Måste lägga upp bilder på förödelsen efter åskan som drog över igår kväll. Det ligger träd knäckta lite här och var. Sjukt!
Ha det!
/Josephine
Resan tog forever
Andreas på Arlanda
Jag på Arlanda, fortfarande fräsch. Det skulle bli ändring på det...
Vi åt och dummade oss på Newark. Uppskattades tydligen inte riktigt av alla. Allra minst när jag började ta upp kameran och var lite paparazzi. Ni ser ju själv. Amerikaner gillar tydligen inte att bli fotade.
Äntligen framme i Kansas City återstod väntan på en shuttle bus till Manhattan. Det enda vi visste var att denna skulle dyka upp mellan 23.35 och 23.55. Inte var vi skulle vänta, inget nummer att ringa ingenting. Det var ungefär 7 timmars väntan på flygplatsen, och deras AC anläggning var inte av denna värld. Det var SÅ kallt där! Och ute var det otroligt varmt så det var helt knäppt, man fick gå ut för att värma sig. Vi var så trötta så vi stannade dock inomhus och försökte sova som ostkrokar i obekväma fåtöljer. Jag med yllekofta och Andreas i jacka med hopsnörd huva. Det var så kallt så vi gick som stela pinnar och fick mjuka upp fingrarna för att kunna använda händerna. Har tyvärr inga bilder av detta spektakel, är inte säker på att jag hade fått upp kameran och kunnat ta ett foto hur som helst. Tillslut kom två gula all american schoolbusses fullpackade med kinesiska utbytesstudenter, så vi hoppade på och påbörjade en skumpig och väldigt högljudd färd till Manhattan. Ungefär kl 4 på natten var vi framme, då var klockan 11 på förmiddagen hemma, så vi hade varit igång i 29 timmar. Ganska tufft! Natten bjöd på 3 timmars sömn, sen var det bara att hoppa upp till frukost och försöka komma in i den nya dygnsrytmen.
Framme i Kansas!
Nu ska vi gå och äta!
Vi ses!
En stor avskedsgurka och mission impossible-packning
Här ser ni en del av min packning, märk väl, en del. Ni ser också de två svarta väskorna där allt ska rymmas. Ni förstår ju att detta kommer bli lite av ett mission impossible. Jag tycker själv att jag har gjort ett framsteg idag genom att inte ta med alla tops och 5 nya tandborstar. Däremot har jag tagit ut 100 dollar för att det kan ju vara bra och ha. Det kan man kalla min bank roll nu. Funderar på att ha sedlarna rullade med en gummisnodd runt, lite gangsta sådär. Synd bara att det är $20 sedlar och inte $100 sedlar...
Sen fick jag en väldigt fin avskedspresent och en väldigt fin och väldigt stor gruka från Sandra. Tydligen sprutar det ut gurkor från hennes växthus för att citera.
Och så har jag köpt ett rosa och fint headset idag så jag kan prata med alla som vill på Skype. Ni får gärna ringa mig, adda josephinesorensen. Men ring gärna inte på morgonen. I Kansas är man lite efter. Ungefär 6-7 timmar.
So long!
/Josephine
Flytt, eller ska vi säga Tetris med möbler
Saker med lägenheten som jag nu är glad att slippa;
1) Plastmatta från när Jesus tog körkort, med permanenta obestämda fläckar
2) Upptapetserad affisch i klädkammaren, känns lite som J Fritzl har inrett
3) Emalj i badkaret från efterkrigstiden. Emaljera om? Nedå. Det ska se ut som det är jättesmutsigt.
4) Rör med diameter underarm på skogsmus, stopp i avloppet = garanti
5) Hyresvärden
6) Svarta Änkan bona i källaren som hänger som tussar ner från de rostiga rören i taket
7) Tvättstugan som luktar som om sopsorteringen av avamputerade kroppsdelar ligger där
8) Köksluckor med skavs färg, om det ens är färg, om den ens är i rätt nyans
9) 4 månader gammal kylskåp som låter som om det ska lyfta mitt i natten
10) Fönster som inte går att öppna för att de ruttnat sönder. "Vi kommer inte åtgärda". Bra där.
Såhär ser det för övrigt ut i Andréas gamla trum-rum "The Beat Labratory" på Flintvägen i Arboga
De är rätt fullt...
Men det får plats! Mycket snällt av Andréas föräldrar att låta vårt skräp samla damm i källaren i ett år.
Må så gott!
/Josephine
Härliga helgen!
Phille, Alina och Mackan
Hela gänget!
Flygare på Flygvapenmuseet i Linköping